Detta är en öl att dela på; dels för att priset landar på nästan 70 kronor flaskan, dels för att den är så stor i både doft och smak så att ett glas räcker gott för en stor upplevelse. Hur den smakar? Stort. Rökig, sötmättad, fyllig som bara den. Som att slicka på en nytjärad båt och sedan droppa smält, lite bränt socker i munnen. Tillsammans med lite krämig lakrits. Och en ljus fruktighet; aprikos kanske?

Hur man är funtad om man går och längtar efter det? Ja, jag vet inte egentligen men jag gör det då och då i vilket fall som helst. Den finns på 3 bolag i Sverige just nu men det går ju alltid att beställa till just din butik. Eller så får du åka till Danmark – det är ju inte det sämsta!

Jag tänkte på detta när jag igår kväll plockade fram en av förra årets påsköl, Sigtuna-bryggda Påsk Alt. Ölen bryggdes tillsammans med Stefan Gustavsson från Wicked Wine och resultatet var även i färskt tillstånd med beröm godkänt. Djup sötma, härliga kontraster mellan den lätta beskan och de kaffetonade smakstråken noterade jag då och det är ännu bättre nu.

Nu är den väsentligt fylligare och betydligt sötare med djupa smaker av frukt och sirap och fikon och skummet ligger som en vacker hatt under större delen av smaksessionen. En riktigt bra lagringsöl. Om jag har fler….. ? Nej, tyvärr.

Idag hade jag ynnesten att prova inte mindre än 26 öl på ett bräde. Eller tre bräden ska det vara – provningen var indelad i tre flighter – lagerbästsäljare, veteölsbästsäljare och kommande nyheter. Och det är bara att konstatera; att på samma provning få testa öl i samma stil gör att sinnena och smaklökarna skärps. Ordentligt till och med – man lär sig massor.

Vi börjar med att slå in en öppen dörr; de bästa säljande lagerölen i Sverige är inte bra. Det är bara så. Inte någon överraskning kanske men smak- och doftmässigt så är det en tämligen bedrövlig skara öl som säljer på en sak; priset. Det handlar om öl som Kung, Sofiero, Femkommatvå, Pripps Blå och så vidare, generellt sätt är de ovanligt söta, i några fall direkt ofräscha i smaken och med en näst intill obefintlig smak.

Jo, de funkar att dricka som rena törstsläckare, direkt från kylen och ned i glaset men förutom det så är det alkohol per krona som gäller – väldigt ointressant i min värld. Det är synd att det är dessa öl som säljer mest, det råder ju inte produktbrist på den svenska ölmarknaden direkt.

På veteölsuppställningen blev det genast mer intressant. Jag är en verklig tillskyndare av veteölets kvaliteter både som matdryck och som mingeldryck och att få testa de 10 bäst säljande ölen blev en spännande kraftmätning. Och här tycker jag personligen att försäljningslistan ligger nära min egen smak. Weihenstephaner Weissbier är en fantastisk volymöl som med fruktighet, örtighet och citrusskärpa ger en upplevelse utöver det vanliga. Förra året såldes det 157 ooo liter av denna öl – väl spenderade pengar om du frågar mig.

Den andra ölen som fick näst högsta betyget i min egen lilla liga, och som säljer 5:e bäst i Sverige, är Franziskaner Hefe-Weissbier. Den imponerar med sin syrliga, lite sötare, smakrika smak och funkar lysande till både fläsk och kyckling. Även den tysk och de här två är klockrena val om man är ute efter veteölets syrliga, kvillrande, friska öltoner – som gjorda för sommarens värme.

Besvikelser då? Ja, både Hoegaarden Wit och amerikanska Haystack Wheat var väldigt svaga. Hoegaarden kändes ovanligt blek i sällskapet men kanske inte var tillräckligt kyld och Haystacken kändes rejält ofräsch med syntetiska och nästan lite rökta toner i doft och smak. Även om den amerikanska veteölsstilen inte är den samma som den tyska så har jag tidigare druckit och njutit av Haystack – idag var det tvärstopp.

De tyska veteölen finns i flera varianter än den vanligaste; både i kristall och i mörk. Kristallvarianten är den filtrerade – eller egentligen är det tydligen tvärtom lärde jag mig idag – all exportveteöl görs i filtrerad variant där man sedan tillför jästen efteråt – detta för att inte få ytterligare jäsning i flaskan som kan förstöra ölen. Och att dricka en kristallvariant när man kan välja en ofiltrerad är för mig inte så smart. Du tappar väldigt mycket av den karaktäristiska veteölssmaken och kan lika gärna ta en annan öl. De mörka varianterna däremot; lysande!

Både Erdinger och Franziskaner var i sina mörka varianter riktigt bra matöl; en svag sötma kombinerad med mycket karaktär. Erdinger med lite mer rostad beska, Franziskaner med lite tydligare honungstoner. Inget dumt val.

Nyheterna då? Egentligen var jag bara imponerad av Oceans Eko Pale Ale – en snyggt balanserad öl som kommer att vara riktigt njutbar i sommar. Nils Oscars Sorachi Blond (kommer första juni) var stor och lång i smaken men nästan lite parfymerad – överdriven – och inte samma klockrena öl som förra årets Saison. Njutbar ja, men mer som kuriosa än som favoritöl i min bok. Mikkellers 1000 EBU – ja, den är besk och besk och besk. Men också lite vinös och ruggigt ensidig i smaken. Ja, jag förstår att det är mer ett statement än en öl men inte så rolig att dricka. Hellre väljer jag då Wicked Wines Mohawk Extra India Pale Ale som har en rejäl beska men som dessutom plockar smakpoäng med fruktighet och kolatoner och maltighet mitt i beskan.

Slutligen; Oppigårds Inwit (kommer första juni) skulle ha kunnat vara min perfekta sommaröl; veteöl med experimentstatus och koriander och apelsinskal. Nu blir det nog inte så – det provet jag drack var inte någon höjdare. Konstig, däven doft och en smak som spretade åt alla håll med en högst osamlad smakbild. Jag hoppas att flaskan var defekt; i annat fall är det nog första gången som Oppigårds gör något som jag inte gillar.

Det kommer en del pressmeddelanden i mejlen. Det är uppenbarligen många som jobbar med att producera pressmeddelanden. Och vet ni; jag läser dem alla! Vartenda ett! I varje fall om de handlar om vin eller öl eller sprit eller drinkar eller krogar eller mat eller böcker…. Kanske ett icke lukrativt sätt att använda dyr frilanstid på tänker ni men då tänker ni fel. Det är ett sätt att hålla sig uppdaterad på….

Bland alla pressmeddelanden kom ett från importföretaget Stellan Kramer. Om ett vin vid namn Prins Oliver. Som du säkert sätt i bolagshyllan och kanske till och med köpt och testat? Jag har sett det, men inte testat. Men nu ska jag testa det. Utan tvekan.

Varför? Jo, för det har sålts på den svenska marknaden sedan 1922. Det är länge för att vara vinförsäljning i Sverige. Väldigt länge. Hur länge? Ja, kvinnor fick rösträtt i Sverige året dessförinnan och det känns som om den revolutionen hände för ganska länge sedan… För att lägga ett tidspespektiv på själva vinet.

Dessutom säger de väna vinvännerna på AlltOmMat.se att vinet är mer än prisvärt – och detta för ett pris som är under 60 kronor! Otroligt. Prisvärdhet, tradition och Frankrike i en och samma flaska – klart jag ska testa.

Jag vet att inte alla delar min åsikt och jag vet att personerna bakom företaget Liquid services inte gör det. De lanserar nämligen nu en ny framtagen vodka med lite flädertoner i; namnet? Ockelbo Elder Blend.

Nu kan man fundera över namnet eftersom vodkan är framställd i Nacka, långt från de snart hovliga omgivningarna i Ockelbo, men nu är det som det är. Den heter som den heter var den än kommer ifrån. Jag tippar att namnet är relativt väl valt men Lars Taavola som står bakom vodkan hävdar att så är inte fallet.

- Jag kom på namnet innan jag visste att Victoria och Daniel skulle gifta sig, säger han i ett pressmeddelande.

Den som vill veta hur denna vodka ter sig i glas och gom får använda sig av Systembolagets beställningstjänst – där finns den att hitta och köpa. Om man inte bor i Nacka, där finns den tillgänglig på ett bolag.

Varför det tänker du kanske? Jo, sådana är reglerna som styr detta bolag som styr våra flaskinköp. Systembolaget har som policy att lokalproducerade sorter bereds plats på närmsta Systembolag – trots alla intrikata offertförfrågningar och blindprovningar. Där finns en liten, liten möjlighet för en lokal producent att faktiskt hitta en marknad. Och i en ganska snar framtid, den 1 juli, så kommer det stora bolaget med den gröna skylten dessutom låta den lokala marknaden växa – nu kan en lokal producent vara representerad på de 3 närmsta bolagen!

Ja, Systembolaget har drabbats av något som närmast kan liknas vid bröllopsyra! Från 1 till 3 bolag på en gång! Vad händer härnäst? Kommer det spåra ur fullständigt? Kommer det bli palatsrevolution? Kommer en lokal bryggare kunna sälja sitt öl i hela kommunen?

Knappast. Men på den goda sidan är att Systembolaget faktiskt förändrar sig till det bättre. På den mindre goda sidan är att det görs väldigt långsamt.

Ja, på tal om bröllop.

Jag äger en lantgård. Ja, äger är faktiskt rätt ord i det här fallet, den är inte belånad på något sätt. Imponerande tänker du kanske…. Men stanna där, jag kanske ska lägga till att den kostade ynka 300 000 kronor. Att den är i ett skick som bäst kan beskrivas som ”med potential” och då har man ändå sträckt sig ganska långt i de positivas sinnelag. Att den måste genomgå renovering av rang och att jag är relativt ohändig.

Skälet till att vi köpte huset var att den ligger utanför en liten, liten by. I byn bor barnens morfar. Hustruns farmor och farfar. Morfars fru. Morfars frus bror. Och andra delar av släkten har samlats på lagom avstånd.

Med en liten by kommer få hus. Få hus betyder få hus till salu. Väsentligt färre som man har råd med. Så när det dyker upp en förfallen lantgårdsbyggnad så skippar man smartnessen, plockar ut fondbesparingarna och skriver kontrakt. Tvärt emot ALLA goda råd man får och läser.

Så nu vet ni vad jag gör när jag inte gör livsviktiga saker som att hänga med barnen och jobba. Jag renoverar.

Det som är bra med huset är att det är stort. Det rymmer mycket. Bland annat min ärvda samling av alla Allt Om Mat sedan 1974 och framåt. När jag tar en paus i spikandet så är det där jag hamnar. Bläddrar, läser, fnissar, funderar. Och även om det är 1978 eller 1991 så är mycket sig likt. Inte utseendemässigt men innehållsmässigt. Det är recept och det är produktnyheter. En krönika. Och lite reportage. Det känns som om reportagen har försvunnit lite i dagens tidning men i övrigt är det lite samma sak.

I synnerhet vad det gäller vin-delen i tidningen. Det är vinskolor och omdömen och Jan Holmström och Magnus Waern. Imponerande. Men samtidigt? Har vi inte lärt oss grunderna i vindrickande snart? Eller kommer det ständigt nya läsare som behöver den grundläggande guidningen? Förmodligen.

I ett av nummerna jag läste i helgen ondgjorde sig Mats Hanzon över Systembolaget. Över det pinsamma hanterandet av det som då kallades specialsortimentet. Hur lite det fanns och hur svårt det var att få tillgång till det. Jag kände igen tankegångarna. Men där är något som har utvecklats till det bättre de senaste åren. Tack för det!

I nästa vecka lanseras ett gäng nya öl på Systembolaget och bland de många nyheterna så är inte mindre än tre av ölen smaksatta med fläder. Dels är det Pripps Blå i en sommarvariant i 3,5 respektive 4,5 %-styrkor, dels är det Krönleins som har gjort en flaska med lite fläder i. Jag har testat de 3 vid en provning i veckan och kan säga att jag inte är särskilt imponerad – än så länge. En smakupplevelse kan ju förändras och jag tänkte testa dem igen i helgen och förhoppningsvis även få svar på frågan; är detta en traditionell grej eller ett nytt påfund?

Och om det är ett traditionellt sätt att smaksätta öl, varför har jag missat det så kapitalt? Och om det är nytt – var kommer idén ifrån? Är det Systembolaget själva som sett ett behov eller är det en internationell trend som man snappat upp? Ja, ni ser ju – många frågor kräver svar. Vet du?

 Jag har ju testat jordgubbssmaksatta Früli och det har ju funnits andra varianter med smaksättningar av öl men fläder var för mig nytt. Och tanken köper jag, resultatet är än så länge negativt.

Det händer saker i den svenska vodkavärlden. Medan Absolut och Explorer är gamla bekantingar så kommer nya vodkamärken och pockar på uppmärksamheten.

Senaste tillskottet på den svenska vodkahimlen är de ekologiska flaskorna Kanon och Gripsholms som produceras i ett gammalt stall i Åkers Styckebruk. Nu är det inte vilket stall som helst utan ett mångmiljonprojekt som precis lanserat sina första produkter. Ambitionen är inte bara den svenska marknaden utan man siktar på internationell ryktbarhet.

- Vi har ett fungerande distributionsnät i USA och vi tror att vi kommer att sälja mycket där. Nu finns vi bara i Systembolagets beställningssortiment i Sverige men vi tror att det ska gå bra ändå, säger Andreas Johansson som är VD i bolaget.
Internationellt belönad är redan vodkan Smooth som nyligen fick guldmedalj vid tävlingen Vodka Masters i franska Cannes. Tävlingen arrangeras av tidskriften The Spirits Business och har gott anseendei branschen. Smooth kan precis som Kanon och Gripsholm beställas på Systembolaget. Smooth är likaså ekologisk.

Vid samma tävling i Frankrike belönades även skånska Purity vodka. Vodkan fick inte bara pris för innehållet utan premierades även för sin flaskdesign. Purity lanseras dessutom i dagarna i USA där den går rakt in i premiumsegmentet på marknaden. Även i Sverige är den förhållandevis dyr, en beställd flaska på Systembolaget kostar 480 kronor. Men så är den också gjord på ett väldigt krävande sätt med inte mindre än 34 destillationer under produktionen.

En annan vodka ny i Systembolagets ordinarie sortiment sedan den 1 oktober i år är Pure Green. Vodkan tillverkas i Frankrike men företaget som står bakom produktionen är svenskt. Pure Green är även den ekologisk.
Svedka – har du hört talas om den vodkan? Den växer stort i USA och finns även att köpa i Sverige och den är… svensk. Precis som i Absoluts fall har den väckt uppmärksamhet med ett eget annonsspråk, den bärande symbolen i annonseringen är en figur som är misstänkt lik i krockdocka som används i bilkrocktester.
Klassikerna då? Vad händer med Explorer och Absolut? Ja, Explorer är fortfarande storsäljaren bland de svenska vodkorna och säljer nästan dubbelt så mycket som tvåan Absolut. Över 100 000 liter vodka per månad säljs av Explorer-flaskan – en vodka som faktiskt togs fram för den amerikanska marknaden redan på 60-talet.
Tvåa på vodka-försäljningslistan i Sverige ligger Absolut. Märket fortsätter även under sina nya franska ägare att skapa uppmärksammade kampanjer – det senaste är en flaska klädd i nitar och läder – Absolut Rock! Dessförinnan lanserade man en annan raritet i Absolut-kretsar, en helt naken flaska utan de karakteristiska etiketterna och märkena. Båda flaskorna finns till försäljning på tax free men inte på Systembolaget.
Den svenska vodkabranschen är livaktig som synes. Etablerade varumärken slåss mot nya lanseringar och det känns som om den svenska marknaden är för liten, alla siktar på internationell försäljning på ett eller annat sätt. Samtidigt är det renhet, förpackning och ekologi som som är bärande trender just nu – framtiden får utvisa vilka som kommer att lyckas.

En ny svensk vodka har sett dagens ljus. Eller ny och ny, den görs på ett ställe där man gjort sprit sedan flera hundra år tillbaka. Följ med till Åkers Styckebruk och testa Kanonvodkan.

Det är en dröm som går i uppfyllelse för personerna bakom de två nya svenska vodkorna Gripsholm och Kanon. Stoltheten är påtaglig när vi vandrar runt i destilleriet – en anläggning som är bland de modernaste i världen. Doften av produktionen är påtaglig, sötaktig och mjuk, och VD Andreas Johansson visar vägen.
- Allt vi behöver för produktionen finns här omkring. Vi tar vetet och rågen från gårdarna, vattnet kommer från egen källa och allt är ekologiskt. Till och med biprodukterna från tillverkningen skickas till en biogasanläggning och blir energi där.

Målsättningen för den nya svenska vodkan är hög. Trots en tuff marknad där nya märken lanseras varje månad och där de gamla märkena inte låter nya komma in hur som helst så tror man stenhårt på satsningen.
- Vi vill utveckla den svenska ekologiska vodkaproduktionen och vi tror att våra drycker fyller en funktion på marknaden. Vi vill vara den svenska vodkan nu när Absolut blivit franskt, berättar Andreas Johansson.
Distilleriet är inte den enda satsningen, nyligen köpte man även en buteljeringsfabrik inte långt från anläggningen och där fylls flaskorna på innan de skickas ut till kunderna i Sverige och på andra ställen.
- Vi har ett fungerande distributionsnät i USA och vi tror att vi kommer att sälja mycket där. Nu finns vi bara i Systembolagets beställningssortiment i Sverige men vi tror att det ska gå bra ändå, säger Johansson.
I anläggningen finns ett lager som kan lagra 60 000 liter 96 %-procentig vodka och varje steg i processen övervakas minutiöst, det är en noga övervakad process när vetet och rågen omvandlas till vodka i jäskar, cylindrar och mäskkolonner.

Smaken då? Ja, Kanonvodkan som görs bara på vete är en fruktig, mjuk och lite söt variant – lätt och fin i smaken. Gripsholms vodka är lite tuffare, den görs på både råg och vete och har en större attack i smak och eftersmak. Om entusiasterna bakom Kanon får som de vill så kommer du snart ha testat båda – i ensamt majestät eller i dina drinkar.